ATP Nightmare Before Christmas 2008 – Söndag

På söndagen hann vi med att testa äventyrsbadet på festivalområdet. Det var inte alls tokigt. Tröttheten började också sätta in så det blev bara tre konserter på söndagen.

Farmers Market

Farmers Market

En slags cross over mellan västerländsk rock och österländsk balkan, lite i samma stil som Gogol Bordello. De hade en del långa improviserade partier med saxofononani som var direkt sövande, men när de avslutade med två röjiga låtar så vaknade jag till och dansade med lite.

Monotonix

Monotonix

Enligt presentationen av Monotonix så har de blivit bannlysta från i stort sett alla spelställen i sitt hemland Israel på grund av deras vilda spelningar. Presentationsbilden visar dessutom en sångare som står på en baskagge som lyfts upp av publiken. Vi tog nog alla den här presentationen med en nypa salt, men oj vad fel vi hade! Till att börja med så riggade de upp mitt på golvet och struntade fullkomligt i scenen. Den lilla cirkel som publiken lämnat tom fylldes snabbt och inom en minut in på första låten så crowdsurfade sångaren på publiken med sina fula orange hotpants. Genom hela spelningen hade man ingen aning om var bandmedlemmarna befann sig förutom då sångaren klättrade på folk eller inredning, vilket var ganska frekvent. Mot slutet av spelningen bar sångaren och trumsetet ut ur spellokalen och spelningen avslutades utomhus med att sångaren sjöng någon slags folkmusik ståendes på en baskagge som hölls upp av publiken. Utan tvekan den sjukaste spelning jag någonsin har sett! Se min video på YouTube från Monotonix konsert om du inte tror mig.

Black Heart Procession

Black Heart Procession

Någon slags emorock som inte alls gjorde sig sent på söndagen. Flera av oss nickade till under spelningen, säkert delvis för att själva framträdandet också var riktigt tråkigt. Enda ljuspunkten var när sångaren fick försvara sig från publikens påstående att han var lik Silent Bob.

Läs även rapporten från Jesper, som också var med bland de sex tappra.

Read Full Post »

ATP Nightmare Before Christmas 2008 – Lördag

Lördagen på ATP Nightmare Before Christmas var en riktigt lyckad dag. Inte bara var flera konserter riktigt bra utan vi hann också dricka rikliga mängder Southern Comfort & Cola – min favorit! 😉

Mastodon

Mastodon

Jag har sett Mastodon live en gång tidigare, så jag visste vad jag hade att vänta – magik! Tyvärr visade det sig att andregitarristen var sjuk och inte kunde medverka. Tur då att basisten (Boromir) och förstegitarristen (Gimli) är överjävliga på sina instrument. Enda gången jag egentligen saknade den sjuke mannen var i det sköna deuttsolot i Blood and Thunder. På det hela taget magiskt skickliga, magiskt coola, magiskt bra musik! Att säga att jag var lyrisk efteråt är en grov underdrift.

Dubbla trumset

Melvins

Med dubbla trummisar längst fram på scenen kan man lätt säga att fokus hos Melvins låg i slagverkandet. Synd då bara att trummandet inte var så imponerande. Allt som oftast så spelade de två trummisarna (som ironiskt nog såg ut som Nicko McBrain och Dave Grohl) exakt samma sak samtidigt, vilket kanske är svårt, men det tillför inte musiken speciellt mycket annat än att det blev ett jävla tryck i baskaggarna. Sångarens frisyr är rolig, men inte tillräckligt för att hålla oss kvar spelningen ut.

Mörk bild på Fantômas

Fantômas

Festivalens consigliere Mike Patton hade bestämt sig för att framföra hela skivan The Director’s Cut med sitt band Fantômas. På förhand ingen musik jag direkt fallit för, men även här blev jag positivt överraskad av liveframträdandet. Mike Patton har en väldig utstrålning och även en gnutta humor när han för fram de skruvade låtarna. Tyvärr krockade spelningen med Taraf de Haidouks, annars hade jag gärna stannat hela vägen.

Taraf de Haidouks

Taraf de Haidouks

Jag är väldigt svag för dansant balkanmusik, och det kan man verkligen säga att rumänska Taraf de Haidouks står för! Publiktrycket på den här spelningen överträffade allt annat under festivalen. Jag tror inte att en enda människa stod still och jublet efter varje låt var öronbedövande. Bara faktumet att jag slängde mig in i moshpiten (för första gången på typ 10 år) säger väl en del. Moshpit till balkanmusik?!

Read Full Post »

ATP Nightmare Before Christmas 2008 – Fredag

Sex tappra svenskar begav sig från Stockholm till den lilla byn Minehead på den engelska västkusten för att avnjuta alternativ musik som handplockats av The Melvins och Mike Patton. Själva festivalen, med det korta namnet All Tomorrow’s Parties – Nightmare Before Christmas 2008, var väldigt välordnad och bra, även om området Butlins Minehead var ganska sunkigt.

Jag tänkte skriva kort om de band jag såg och delar upp det på tre inlägg, ett för varje dag, och börjar således med fredagen. Vi anlände till festivalen något senare än tänkt så vi missade tyvärr Big Business, som var ett av de band jag verkligen hade velat se, men istället hann vi med följande…

Torche

Torche

Alternativ stoner. På skiva tycker jag det är riktigt skönt, men live var jag inte speciellt imponerad. Cowboy-hatten på sångaren var väl egentligen det enda som stod ut. En av de få spelningar där ljudet inte var riktigt bra heller. Gick halvvägs för att se The Locust…

The Locust

The Locust

Det här var ett av banden som jag lyssnat lite på innan festivalen och sagt att dom ska jag absolut INTE gå och se. Spattigare och konstigare hardcore-metal får man leta efter. Jag skulle inte ens kalla det musik. När jag väl kom in i spellokalen så blev jag genast full i skratt över deras fåniga kostymer och hur löjligt tajta dom var. Det GÅR inte spela så snabbt och avigt så tajt! Så när jag lyckades se till det tekniska och humoristiska snarare än det musikaliska så var det faktiskt en riktigt häftig upplevelse.

Isis

Isis

Postrock av den tyngre skolan. Inget jag egentligen går igång på, men live var det ändå ganska mäktigt. I alla fall ett tag. De flesta av låtarna byggdes sakta upp mot ett kraftfullt crecendo och i de partierna kan jag säga att det fladdrade rejält i byxbenen från den tjocka ljudväggen. Tyvärr var ljudbilden så tjock att det var svårt att uppfatta nyanserna i musiken. Mot slutet av spelningen blev det ändå en aning segdraget och jag var glad att de bara hade en timme på sig.

Read Full Post »