Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2008

Musik: Mainstream-rock

3 doors down har gått i Nickelback-fällan – från att ha varit ett band som spelar ganska vanlig rock med väldigt bra melodier har man gått till ett band som spelar ganska vanlig rock utan bra melodier. Visst svänger det till ibland och det finns refränger som är rätt trevliga, men på det hela taget är det väldigt tråkigt.

Finns på Spotify

Betyg: 3/10

Annonser

Read Full Post »

Musik: Metal-punk

Det här är fjärde albumet från amerikanarna i Avenged Sevenfold och uppföljaren till monstersuccén City of Evil från 2005. De fortsätter på sin inslagna väg i gränslandet mellan power metal och punkrock. Förväntningarna var ganska höga då det finns knappast en kombination av genres som kan passa mig bättre (möjligtvis om man skulle slänga in en nypa folkmusik där då) och deras första album var riktigt jävla bra! Hur förvaltar dom det då? Jodå, de har dragit ner en aning på tempot och tonat ner power metal-inslagen lite. Tyvärr leder det till att de ibland fastnar i pojkbandsrockballader i vissa fall. Man kan i alla fall inte klaga på variationen när de i en och samma låt kan gå mellan blåsarrangemang, sagomusik, duellerande gitarrsolon och kärleksballad (både i A Little Piece of Heaven och Unbound). Singeln Afterlife är utan tvekan årets mest catchy refräng och den har gått nonstop i mitt huvud sen jag hörde den första gången på Bandit.

På det hela taget tycker jag inte riktigt de når upp till City of Evil, men fortfarande mer än lyssningsvärt.

Rekommenderade låtar: Afterlife, A little piece of Heaven)

Finns på Spotify

Betyg: 7 av 10

Read Full Post »

Musik: Raprock

För min del har (hed)PE utvecklats åt fel håll, det har blivit mer gangsta och mindre rock och melodier. Extremt pubertala texter som ”use that vibrator on your clit while I fuck you from behind”, ”A nigga like me…” och ”Whats my motherfucking name, Who’s fucking you”.
Nej, det här går bort!

Rekommenderade låtar: Revelations från den 5 år gamla plattan Blackout

Betyg: 2/10

Read Full Post »

Bok: Fakta

Enkelt sammanfattat så är detta en hyllning till liberalismen och kapitalismen. En anti-tes till Naomi Kleins No Logo. Utgångspunkten är den misär våra förfäder levde i då medelåldern var 30 år, krig och sjukdomar härjade vilt, människor hade väldigt lite frihet och tvingades lägga nästan all sin vakna tid för att arbeta ihop till brödfödan. De senaste 100 åren har vår levnadsstandard ökat extremt mycket tack vare nya idéer och uppfinningar. Den klart bästa näringen för nya uppfinningar och effektiviseringar är kapitalismen, för då finns det en personlig vinning med att förbättra för andra. Att vissa blir rika på det är inget dåligt utan till och med nödvändigt för att utvecklingen ska gå framåt. Den viktigaste punkten i boken är att välstånd inte är ett nollsummespel. Att vi i väst har fått det otroligt mycket bättre eller att vissa personer blivit snuskigt rika genom kapitalismen har inte gjort andra fattigare, tvärtom så har välståndet gått upp nästan i alla delar av världen. De enda undantagen är länder som har regeringar som missköter ekonomin, inskränker folks frihet eller ställer sig utanför världsmarknaden. Alla bör läsa denna bok oavsett vilken politisk åskådning man har!

När människan skapade världen finns hos Adlibris

Betyg: 9/10

Read Full Post »

Musik: Metal

Inför förra skivsläppet från metalmastodonterna Metallica så var det mycket snack om att de återgått till sitt ursprungliga sound, vilket visade sig vara en laddning oxdynga. Med Death Magnetic känns det som de lyckats betydligt bättre med den ambitionen. Hetfield och gubbarna verkar ha lyssnat igenom sina gamla alster och kommit fram till att ”… And justice for all” var deras absoluta höjdpunkt och har därför utgått från de riffbaserade eposen från den skivan när alstren till Death Magnetic skulle skapas. Det snålas inte med tunga riff, långa instrumentala partier eller frenetiska gitarrsolon. Dessa delar kompletteras med en rejäl portion aggressivitet, som till skillnad från på St Anger här känns utåtriktad och välplacerad istället för att bara kännas som frustration över en svunnen tid.

Även om man kan dra paralleller både till St Anger, Load och ovan nämda …And Justice For All så känns det som Metallica inte enbart snöat in på sin egen förträfflighet utan också vågat ta in influenser från andra band. I inledande That Was Just Your Life får jag vibbar från Machinehead och det varierade spåret All Nightmare Long är som en Mastodon-låt med en refräng från Mustasch.

På det hela taget måste hatten av för Metallica som verkar ha tagit sig samman efter praktfiaskot med St Anger. Det är ingen helgjuten platta i stil med Black Album, men det är ett gigantiskt kliv upp mot nivåer som Load eller högre.

Rekommenderade låtar: Broken, Beat & Scarred, All Nightmare Long

Betyg: 6/10

Read Full Post »