Årets album 2008

Så var det då dags för den prestigefyllda listan över årets bästa album, som äntligen färdigställts efter många lyssningar och en hel del ångest.

2008 präglades av återupptäckter av gamla band. Då jag uppdaterade min samling till Itunes-världen passade jag samtidigt på att undersöka vilka nya publikationer som kommit med de band som jag redan hade i samlingen. Jag tror jag är något av en nyhets-junkie eftersom jag oftast tycker nya skivor med gamla band är tämligen lama, därför tycker jag musikåret 2008 varit lite sisådär.

	1. Detektivbyrån – Wermland Det överlägset nyaste tillskottet på min musikhimmel. Nog för att jag alltid gillat dragspel, men det är inte så att man hänger över gamla backar med LP-skivor för 5 spänn styck och letar efter schyst dragspelsmusik direkt. Men efter att ha hört Detektivbyråns sköna kombination med synth och xylofon så blir man lite sugen att se vad som finns i rea-backarna trots allt.
	2. Protest the Hero – Fortress Ett album som jag förväntat mig mer av efter den underbara debuten Keiza. På Fortress har de blivit ytterligare matematiska på bekostnad av melodierna, men det är fortfarande grymt skön energi och aldrig långtråkigt när Protest The Hero bjuder upp till dans.
	3. Kungers – Galaxen Såhär mitt i smällkalla vintern så är det lite svårt att tänka tillbaka på varma lata dagar i parken, terrängkrocket och smältande mjukglass som rinner över handen. Men när man lyssnar på Galaxen så blir det plötsligt varmt inombords och ljuva sommarminnen bubblar upp.
	4. Volbeat – Guitar Gangsters & Cadillac Blood Volbeats senaste platta är nästan i klass med föregångaren Rock the Rebel / Metal the Devil. Dieseldoftande rockabilly-metal utgör fortfarande stommen i musiken, men de räds inte att blanda in en del country eller finstämda toner. Jämn och hög kvalitet genom hela albumet.
	5. Metallica – Death Magnetic Giganterna är tillbaka! Som jag sa i min recension tidigare i år så är det kanske inte Black Album-klass, men åtminstone Load-klass vilket inte är så illa pinkat för ett band som senast det begav sig sket ur sig den mest illaluktande dyngan på den här sidan millennieskiftet. Om de nu bara kunde skrota plåtburken till virveltrumma till nästa album så kan det här bli riktigt bra!

Nominerade som inte tog sig hela vägen:

Rise Against – Appeal To Reason
Rage – Carved in Stone
Scars on Broadway – Scars on Broadway
The Offspring – Rise and fall, Rage and grace
Disco Ensemble – Magic Recoveries

Read Full Post »

Metallica – Death Magnetic

Musik: Metal

Inför förra skivsläppet från metalmastodonterna Metallica så var det mycket snack om att de återgått till sitt ursprungliga sound, vilket visade sig vara en laddning oxdynga. Med Death Magnetic känns det som de lyckats betydligt bättre med den ambitionen. Hetfield och gubbarna verkar ha lyssnat igenom sina gamla alster och kommit fram till att ”… And justice for all” var deras absoluta höjdpunkt och har därför utgått från de riffbaserade eposen från den skivan när alstren till Death Magnetic skulle skapas. Det snålas inte med tunga riff, långa instrumentala partier eller frenetiska gitarrsolon. Dessa delar kompletteras med en rejäl portion aggressivitet, som till skillnad från på St Anger här känns utåtriktad och välplacerad istället för att bara kännas som frustration över en svunnen tid.

Även om man kan dra paralleller både till St Anger, Load och ovan nämda …And Justice For All så känns det som Metallica inte enbart snöat in på sin egen förträfflighet utan också vågat ta in influenser från andra band. I inledande That Was Just Your Life får jag vibbar från Machinehead och det varierade spåret All Nightmare Long är som en Mastodon-låt med en refräng från Mustasch.

På det hela taget måste hatten av för Metallica som verkar ha tagit sig samman efter praktfiaskot med St Anger. Det är ingen helgjuten platta i stil med Black Album, men det är ett gigantiskt kliv upp mot nivåer som Load eller högre.

Rekommenderade låtar: Broken, Beat & Scarred, All Nightmare Long

Betyg: 6/10

Read Full Post »