Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2009

Musik: Punkrock

Pennywise är en av punkrockens riktiga trotjänare som sedan 1988 släppt nio fullängdsalbum. Back in the days när jag lyssnade nästan uteslutande på band som Bad Religion, Green Day och Offspring så var Pennywise ett givet vapen i arsenalen. Albumet About Time har för alltid en särskild plats i mitt hjärta och påminner mig om tider då brudar och folköl var något nytt och spännande.

Förväntningarna om att Pennywise skulle väcka några känslor alls såhär ca 13 år senare var tämligen låga. Men på Reason To Believe så spar inte gubbarna på krutet och inleder med att leverera två rejäla käftsmällar till ”the non-believers”. As Long As We Can är snabb, punkig och trallvänlig så som sig bör i den här genren. Introt till One Reason är det tyngsta jag någonsin hört från Pennywise och de håller ett bra ös genom hela låten som passar som en smäck till den klassiska punklyriken.

Det finns många fler låtar på skivan som är värda att nämna, men generellt sett kan man säga att det handlar om ganska genretypisk musik: Högt tempo, stämsång, hockeykörer (mycket oOOoh och Aahh), samhällskritiska eller integritetsstärkande texter och extremt catchy refränger. Även om jag saknar lite framåtanda och progressivitet så är Reason To Believe långt bättre än vad jag någonsin hade vågat hoppas på!

Tips: One Reason, Something To Live For

Betyg: 7/10

Annonser

Read Full Post »

För att ett samhälle ska kunna vara framåtsträvande krävs det att det lägger delar av sina traditioner bakom sig. För att kunna omfamna det nya måste det gamla lämnas åt sitt öde. Gamla vanor får ge plats åt nya trender. Anrika traditioner får ge efter för nya idéer.

Olika samhällen lägger olika stor vikt vid att behålla sina traditioner respektive ta åt sig av nya trender. I vissa länder och världsdelar spelar traditionen, historien och kulturen väldigt stor roll, medans man i andra länder och världsdelar gärna förkastar det gamla till förmån för det nya.

Att ge plats för det nya har bevisligen varit vägen till framgång.

Afrika är bland de rikaste världsdelarna vad gäller naturtillgångar och klimatet är dessutom väldigt gynnsamt för odlingar och växtlighet. Således borde också Afrika vara en väldigt rik världsdel, men vi vet ju alla att så inte är fallet. Trots att Afrika är mänsklighetens vagga så gick snabbt samhällena i Arabvärlden och Europa om Afrika i utvecklingen, medans afrikanerna höll fast vid sina gamla ritualer, klaner och levnadsstil. Det teknologiska och kunskapsmässiga övertaget utnyttjade Araber och Européer till sin fördel och rånade och förtryckte Afrika så deras försprång blev ännu större och afrikanerna blev dömda till ett liv i misär.

Mellanöstern var under årtusenden det kulturella navet i världen med bland annat uppkomsten av tre av de största religionerna – judendom, kristendom och islam. I Mellanöstern är läget och klimatet optimalt för handel, rikedomar och överflöd, vilket också var fallet från långt innan kristus till efter medeltiden. Men sen slutar regionen att utvecklas då introvert islamism tar över och västvärlden springer ifrån det forna världsnavet. Nu är som bekant stora delar av regionen i kaos och Mellanöstern ses knappast som någon stormakt varken kulturellt eller ekonomiskt.

Idag är USA tillsammans med sin sidekick Europa världens rikaste region och navet både inom kultur och ekonomi. Det beror förstås på att USA legat i framkant inom utvecklingen de senaste 200 åren. För amerikanerna har det varit betydligt lättare att se framåt eftersom de haft ett i princip obefintligt kulturellt arv som bara sträcker sig några hundra år.

Sverige då? Kommer vi att falla eller bestå?

Vi kan tycka att vi bor i ett anrikt land men Sverige har faktiskt ”bara” existerat i knappt 500 år, vilket är ganska futtigt i jämförelse med exempelvis Grekland eller Japan. Kanske är det därför som Sverige och svenskarna matchar och ibland överträffar amerikanerna i sin iver att överge traditionerna för nya spännande idéer. Idag är en extremt liten del av svenskarna troende, traditionell svensk mat existerar knappt annat än på julborden, de gamla ses mer som en kostnad än en tillgång. Inom nya områden som IT och miljöteknik ligger Sverige i framkant, Sverige har den högsta andelen av mobiltelefoner per capita och det är ett mecka för fildelare med väl utbyggt bredband till billiga priser. Så med andra ord ser framtiden ljus ut för Sverige. Kanske dags att invadera Italien?

Read Full Post »

Musik: Progressiv Metal

Magik. Ren magik! När Dog Fashion Disco är på topp så hör det till det bästa som skapats på den här sidan millennieskiftet!

Jag fick givetvis tipset om Dog Fashion Disco från världens bästa musiktipsare som sympati när jag deppade över Stonegards fold. Bättre tröst kan man nog inte få. Synd bara att inte heller Dog Fashion Disco längre är med i potten.

Båda de sista albumen från Dog Fashion Disco går i samma stil. Vilken stil då, kanske ni undrar? Ja, hur fan ska man förklara det? Enligt Wikipedia rör det sig om Avant-garde Metal blandat med ”70’s psychedelic, jazz, piano recital, circus music and vocals, among others”. Helt klart är att grunden är någon slags experimentell metal, men jag tycker att det är väldigt mycket filmmusik med i mixen. Jag får ofta känslan av att jag befinner mig i någon skruvad hårdkokt snutrulle (tänk Sin City) när jag lyssnar på Dog Fashion Disco.

Lyriken rör sig också kring människans mörka sidor och involverar mord, galenskap, våldtäkter, prostitution och häxor. Men det rör sig snarare om svart humor än gottande i groteskheter, som exempelvis kärlekssången till den fula häxan från Salem Massachusetts.

Jag håller nog Commited to a Bright Future (2003) som den något bättre av de två skivorna, främst för att den är jämnare i sin höga kvalitet. Men de riktiga topparna hittar man på Adultery (2006) – The Sacrifice of Miss Rose Covington och Den Bästa Låten Just Nu – The Darkest Days.

Betyg: 9/10

Read Full Post »