Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘progressiv metal’

Musik: Progressiv Metal

Magik. Ren magik! När Dog Fashion Disco är på topp så hör det till det bästa som skapats på den här sidan millennieskiftet!

Jag fick givetvis tipset om Dog Fashion Disco från världens bästa musiktipsare som sympati när jag deppade över Stonegards fold. Bättre tröst kan man nog inte få. Synd bara att inte heller Dog Fashion Disco längre är med i potten.

Båda de sista albumen från Dog Fashion Disco går i samma stil. Vilken stil då, kanske ni undrar? Ja, hur fan ska man förklara det? Enligt Wikipedia rör det sig om Avant-garde Metal blandat med ”70’s psychedelic, jazz, piano recital, circus music and vocals, among others”. Helt klart är att grunden är någon slags experimentell metal, men jag tycker att det är väldigt mycket filmmusik med i mixen. Jag får ofta känslan av att jag befinner mig i någon skruvad hårdkokt snutrulle (tänk Sin City) när jag lyssnar på Dog Fashion Disco.

Lyriken rör sig också kring människans mörka sidor och involverar mord, galenskap, våldtäkter, prostitution och häxor. Men det rör sig snarare om svart humor än gottande i groteskheter, som exempelvis kärlekssången till den fula häxan från Salem Massachusetts.

Jag håller nog Commited to a Bright Future (2003) som den något bättre av de två skivorna, främst för att den är jämnare i sin höga kvalitet. Men de riktiga topparna hittar man på Adultery (2006) – The Sacrifice of Miss Rose Covington och Den Bästa Låten Just Nu – The Darkest Days.

Betyg: 9/10

Annonser

Read Full Post »

Musik: Metal

Protest the Hero sparar inte på krutet för att övertyga lyssnaren om att de kan följa upp debutalbumet Keiza (2006). Inledande Bloodmeat börjar frenetiskt och innehåller alla de utmärkande dragen för Protest the Hero som vi lärde oss älska på förra plattan – snabba sekvenser i musiken, imponerande gitarrsolon, korta intensiva riff och en sång som pendlar mellan desperata skrik och smäktande melodier.

Sequoia Throne, som är den andra singeln från Fortress, följer ett liknande mönster som Bloodmeat – verser i ursinnigt tempo och aggressiv sång och en väldigt melodisk refräng, men här hör man mer av influenserna från power metal då sångaren Rody Walker framför den mäktiga refrängen till stor del i falsettsång över Tim Millars och Luke Hoskins duellerande gitarrer.

Andra halvan av Palms Read (som uppenbarligen finns till Guitar Hero 3) är höjdpunkten på hela albumet då ett pampigt stycke med stämsång övergår i ett mäktigt instrumentalt parti med ett av årets bästa riff som kryddas av ett uns cirkusmusik i baktakt.

Övriga låtar på albumet går väldigt mycket i samma stil och efter ett tag blir det svårt att separera låtarna från varandra. De ovan nämda låtarna är de som sticker ut mest, men det betyder inte att de är speciellt mycket annorlunda. Varje låt är förvisso otroligt varierad med hela spektrat från punk, via power metal, till mathcore representerat, men varje låt skulle inte behöva innehålla alla delar. Jag skulle vilja se att Protest the Hero försökte renodla låtarna mer, att de vågade vila i de starka partierna utan att stressa vidare till nästa del bara för sakens skull. På så sätt skulle varje låt bli mer fokuserad och distinkt.

Jämför man Fortress med föregångaren Keiza så tycker jag att bandet har gått mer mot mathcore på bekostnad av melodierna och de pompoösa power metal-influenserna. Inte en förbättring i mina öron. Trots detta så håller Protest the Hero definitivt klassen och står upp för sin spretiga progressiva metal.

Betyg: 7/10

Read Full Post »