Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘guitar gangsters’

Så var det då dags för den prestigefyllda listan över årets bästa album, som äntligen färdigställts efter många lyssningar och en hel del ångest.

2008 präglades av återupptäckter av gamla band. Då jag uppdaterade min samling till Itunes-världen passade jag samtidigt på att undersöka vilka nya publikationer som kommit med de band som jag redan hade i samlingen. Jag tror jag är något av en nyhets-junkie eftersom jag oftast tycker nya skivor med gamla band är tämligen lama, därför tycker jag musikåret 2008 varit lite sisådär.

1. Detektivbyrån – Wermland

Det överlägset nyaste tillskottet på min musikhimmel. Nog för att jag alltid gillat dragspel, men det är inte så att man hänger över gamla backar med LP-skivor för 5 spänn styck och letar efter schyst dragspelsmusik direkt. Men efter att ha hört Detektivbyråns sköna kombination med synth och xylofon så blir man lite sugen att se vad som finns i rea-backarna trots allt.

2. Protest the Hero – Fortress

Ett album som jag förväntat mig mer av efter den underbara debuten Keiza. På Fortress har de blivit ytterligare matematiska på bekostnad av melodierna, men det är fortfarande grymt skön energi och aldrig långtråkigt när Protest The Hero bjuder upp till dans.

3. Kungers – Galaxen

Såhär mitt i smällkalla vintern så är det lite svårt att tänka tillbaka på varma lata dagar i parken, terrängkrocket och smältande mjukglass som rinner över handen. Men när man lyssnar på Galaxen så blir det plötsligt varmt inombords och ljuva sommarminnen bubblar upp.

4. Volbeat – Guitar Gangsters & Cadillac Blood

Volbeats senaste platta är nästan i klass med föregångaren Rock the Rebel / Metal the Devil. Dieseldoftande rockabilly-metal utgör fortfarande stommen i musiken, men de räds inte att blanda in en del country eller finstämda toner. Jämn och hög kvalitet genom hela albumet.

5. Metallica – Death Magnetic

Giganterna är tillbaka! Som jag sa i min recension tidigare i år så är det kanske inte Black Album-klass, men åtminstone Load-klass vilket inte är så illa pinkat för ett band som senast det begav sig sket ur sig den mest illaluktande dyngan på den här sidan millennieskiftet. Om de nu bara kunde skrota plåtburken till virveltrumma till nästa album så kan det här bli riktigt bra!

Nominerade som inte tog sig hela vägen:

Rise Against – Appeal To Reason
Rage – Carved in Stone
Scars on Broadway – Scars on Broadway
The Offspring – Rise and fall, Rage and grace
Disco Ensemble – Magic Recoveries

Read Full Post »

Musik: Rock

För de som lyssnar på radiostationen Bandit är Volbeat ingen ny bekantskap. Danskarna slog igenom på bred front med albumet Rock the Rebel / Metal the Devil ifjol och jag ska erkänna att jag föll som en fura för deras svängiga dieseldoftande rock med inslag av rockabilly och country.

Uppföljare till genombrottsalbum verkar vara ett särskilt svårt kapitel för nästan all band. (Kan du nämna någon grupp som toppat genombrottet med det nästföljande albumet?) Det är litegrann som uppföljaren till en komedi-film, det krävs samma karaktärer och stämning men helt nya skämt, kör man samma skämt igen så har de tappat sin glans. Det gäller alltså att förnya sig och inte bara luta sig tillbaka och tro att man har kommit på framgångsreceptet. Volbeat faller just i den här fällan.

Vad som slår mig efter några genomlyssningar av Guitar Gangsters & Cadilac Blood är att det inte finns ett enda bottennapp på skivan. Jag tycker det säger ganska mycket – antingen har man polerat spåren för mycket eller så har man inte riktigt vågat ta ut svängarna. De flesta låtarna på albumet flyter ihop då de går i samma tempo och tonart och har samma sound. Föga förvånande då att jag bäst uppskattar de låtar som skiljer sig en aning från mängden: Dystra Mary Ann’s Place med kvinnlig gästsångerska, svängiga I’m so Lonely I Could Cry med det gitarrlösa partiet samt pampiga avslutningen Making Believe som i princip bara repeterar refrängen om och om igen i olika rytmer.

Betyg: 6/10

Read Full Post »