Årets album 2008

Så var det då dags för den prestigefyllda listan över årets bästa album, som äntligen färdigställts efter många lyssningar och en hel del ångest.

2008 präglades av återupptäckter av gamla band. Då jag uppdaterade min samling till Itunes-världen passade jag samtidigt på att undersöka vilka nya publikationer som kommit med de band som jag redan hade i samlingen. Jag tror jag är något av en nyhets-junkie eftersom jag oftast tycker nya skivor med gamla band är tämligen lama, därför tycker jag musikåret 2008 varit lite sisådär.

	1. Detektivbyrån – Wermland Det överlägset nyaste tillskottet på min musikhimmel. Nog för att jag alltid gillat dragspel, men det är inte så att man hänger över gamla backar med LP-skivor för 5 spänn styck och letar efter schyst dragspelsmusik direkt. Men efter att ha hört Detektivbyråns sköna kombination med synth och xylofon så blir man lite sugen att se vad som finns i rea-backarna trots allt.
	2. Protest the Hero – Fortress Ett album som jag förväntat mig mer av efter den underbara debuten Keiza. På Fortress har de blivit ytterligare matematiska på bekostnad av melodierna, men det är fortfarande grymt skön energi och aldrig långtråkigt när Protest The Hero bjuder upp till dans.
	3. Kungers – Galaxen Såhär mitt i smällkalla vintern så är det lite svårt att tänka tillbaka på varma lata dagar i parken, terrängkrocket och smältande mjukglass som rinner över handen. Men när man lyssnar på Galaxen så blir det plötsligt varmt inombords och ljuva sommarminnen bubblar upp.
	4. Volbeat – Guitar Gangsters & Cadillac Blood Volbeats senaste platta är nästan i klass med föregångaren Rock the Rebel / Metal the Devil. Dieseldoftande rockabilly-metal utgör fortfarande stommen i musiken, men de räds inte att blanda in en del country eller finstämda toner. Jämn och hög kvalitet genom hela albumet.
	5. Metallica – Death Magnetic Giganterna är tillbaka! Som jag sa i min recension tidigare i år så är det kanske inte Black Album-klass, men åtminstone Load-klass vilket inte är så illa pinkat för ett band som senast det begav sig sket ur sig den mest illaluktande dyngan på den här sidan millennieskiftet. Om de nu bara kunde skrota plåtburken till virveltrumma till nästa album så kan det här bli riktigt bra!

Nominerade som inte tog sig hela vägen:

Rise Against – Appeal To Reason
Rage – Carved in Stone
Scars on Broadway – Scars on Broadway
The Offspring – Rise and fall, Rage and grace
Disco Ensemble – Magic Recoveries

Read Full Post »

Protest the Hero – Fortress

Musik: Metal

Protest the Hero sparar inte på krutet för att övertyga lyssnaren om att de kan följa upp debutalbumet Keiza (2006). Inledande Bloodmeat börjar frenetiskt och innehåller alla de utmärkande dragen för Protest the Hero som vi lärde oss älska på förra plattan – snabba sekvenser i musiken, imponerande gitarrsolon, korta intensiva riff och en sång som pendlar mellan desperata skrik och smäktande melodier.

Sequoia Throne, som är den andra singeln från Fortress, följer ett liknande mönster som Bloodmeat – verser i ursinnigt tempo och aggressiv sång och en väldigt melodisk refräng, men här hör man mer av influenserna från power metal då sångaren Rody Walker framför den mäktiga refrängen till stor del i falsettsång över Tim Millars och Luke Hoskins duellerande gitarrer.

Andra halvan av Palms Read (som uppenbarligen finns till Guitar Hero 3) är höjdpunkten på hela albumet då ett pampigt stycke med stämsång övergår i ett mäktigt instrumentalt parti med ett av årets bästa riff som kryddas av ett uns cirkusmusik i baktakt.

Övriga låtar på albumet går väldigt mycket i samma stil och efter ett tag blir det svårt att separera låtarna från varandra. De ovan nämda låtarna är de som sticker ut mest, men det betyder inte att de är speciellt mycket annorlunda. Varje låt är förvisso otroligt varierad med hela spektrat från punk, via power metal, till mathcore representerat, men varje låt skulle inte behöva innehålla alla delar. Jag skulle vilja se att Protest the Hero försökte renodla låtarna mer, att de vågade vila i de starka partierna utan att stressa vidare till nästa del bara för sakens skull. På så sätt skulle varje låt bli mer fokuserad och distinkt.

Jämför man Fortress med föregångaren Keiza så tycker jag att bandet har gått mer mot mathcore på bekostnad av melodierna och de pompoösa power metal-influenserna. Inte en förbättring i mina öron. Trots detta så håller Protest the Hero definitivt klassen och står upp för sin spretiga progressiva metal.

Betyg: 7/10

Read Full Post »