Musik: Metal
Inför förra skivsläppet från metalmastodonterna Metallica så var det mycket snack om att de återgått till sitt ursprungliga sound, vilket visade sig vara en laddning oxdynga. Med Death Magnetic känns det som de lyckats betydligt bättre med den ambitionen. Hetfield och gubbarna verkar ha lyssnat igenom sina gamla alster och kommit fram till att ”… And justice for all” var deras absoluta höjdpunkt och har därför utgått från de riffbaserade eposen från den skivan när alstren till Death Magnetic skulle skapas. Det snålas inte med tunga riff, långa instrumentala partier eller frenetiska gitarrsolon. Dessa delar kompletteras med en rejäl portion aggressivitet, som till skillnad från på St Anger här känns utåtriktad och välplacerad istället för att bara kännas som frustration över en svunnen tid.
Även om man kan dra paralleller både till St Anger, Load och ovan nämda …And Justice For All så känns det som Metallica inte enbart snöat in på sin egen förträfflighet utan också vågat ta in influenser från andra band. I inledande That Was Just Your Life får jag vibbar från Machinehead och det varierade spåret All Nightmare Long är som en Mastodon-låt med en refräng från Mustasch.
På det hela taget måste hatten av för Metallica som verkar ha tagit sig samman efter praktfiaskot med St Anger. Det är ingen helgjuten platta i stil med Black Album, men det är ett gigantiskt kliv upp mot nivåer som Load eller högre.
Rekommenderade låtar: Broken, Beat & Scarred, All Nightmare Long
Betyg: 6/10
Fincozmoz Blog 