Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

Så var det då dags för den prestigefyllda listan över årets bästa album, som äntligen färdigställts efter många lyssningar och en hel del ångest.

2008 präglades av återupptäckter av gamla band. Då jag uppdaterade min samling till Itunes-världen passade jag samtidigt på att undersöka vilka nya publikationer som kommit med de band som jag redan hade i samlingen. Jag tror jag är något av en nyhets-junkie eftersom jag oftast tycker nya skivor med gamla band är tämligen lama, därför tycker jag musikåret 2008 varit lite sisådär.

1. Detektivbyrån – Wermland

Det överlägset nyaste tillskottet på min musikhimmel. Nog för att jag alltid gillat dragspel, men det är inte så att man hänger över gamla backar med LP-skivor för 5 spänn styck och letar efter schyst dragspelsmusik direkt. Men efter att ha hört Detektivbyråns sköna kombination med synth och xylofon så blir man lite sugen att se vad som finns i rea-backarna trots allt.

2. Protest the Hero – Fortress

Ett album som jag förväntat mig mer av efter den underbara debuten Keiza. På Fortress har de blivit ytterligare matematiska på bekostnad av melodierna, men det är fortfarande grymt skön energi och aldrig långtråkigt när Protest The Hero bjuder upp till dans.

3. Kungers – Galaxen

Såhär mitt i smällkalla vintern så är det lite svårt att tänka tillbaka på varma lata dagar i parken, terrängkrocket och smältande mjukglass som rinner över handen. Men när man lyssnar på Galaxen så blir det plötsligt varmt inombords och ljuva sommarminnen bubblar upp.

4. Volbeat – Guitar Gangsters & Cadillac Blood

Volbeats senaste platta är nästan i klass med föregångaren Rock the Rebel / Metal the Devil. Dieseldoftande rockabilly-metal utgör fortfarande stommen i musiken, men de räds inte att blanda in en del country eller finstämda toner. Jämn och hög kvalitet genom hela albumet.

5. Metallica – Death Magnetic

Giganterna är tillbaka! Som jag sa i min recension tidigare i år så är det kanske inte Black Album-klass, men åtminstone Load-klass vilket inte är så illa pinkat för ett band som senast det begav sig sket ur sig den mest illaluktande dyngan på den här sidan millennieskiftet. Om de nu bara kunde skrota plåtburken till virveltrumma till nästa album så kan det här bli riktigt bra!

Nominerade som inte tog sig hela vägen:

Rise Against – Appeal To Reason
Rage – Carved in Stone
Scars on Broadway – Scars on Broadway
The Offspring – Rise and fall, Rage and grace
Disco Ensemble – Magic Recoveries

Annonser

Read Full Post »

Det är lika bra att erkänna på en gång: Jag älskar att göra listor! Så den här tiden kring årsskiftet är en riktig höjdare, när man får samla ihop alla intryck under ett års tid och ställa dem emot varandra för att avgöra vilka som gjorde djupast avtryck hos en. Idag tänkte jag avhandla de bästa låtarna som gavs ut under 2008. Generellt sett tycker jag det har varit många enstaka låtar som varit betydligt mycket bättre än resten av albumet de kom på. Således har den här listan varit mycket lättare än album-listan som jag våndas lite över. Nog snackat, till listan!

1. Rage – Carved in Stone

Jag chockar mig själv lite på förstaplatsen, eftersom jag inte lyssnar speciellt mycket på power-metal längre, men Carved in Stone har alla element för en riktigt bra låt! Dynamik, driv, attityd och melodi. De galopperande gitarrerna i verserna drar upp tempot, bryggan drar upp förväntningarna och refrängen är förlösande som en orgasm och nästan lika njutbar!

2. Scars on Broadway – World Long Gone

Den här låten behöver egentligen bara 10 sekunder för att övertyga om att den är självskriven på listan. Introt är årets överlägset bästa riff. Resten av låten är inte så himla märkvärdig, men som tur är så återkommer Årets Riff flera gånger i låten och tvisten på det i outrot är en perfekt avslutning.

3. Detektivbyrån – Life/Universe

Mystik är det ord som beskriver den här låten bäst. Med en taktfast synthslinga dras man med i någon slags filmatisk mystik och på detta byggs det upp en allt fylligare ljudbild av xylofon, slagverk, mer synth och dragspel. Helt otroligt skönt, helt enkelt.

4. Rise Against – Entertainment

Jag utsåg ju den här låten till årets låt när jag recencerade skivan Appeal To Reason och även om den inte höll så långt så är det fortfarande en ruskigt stabil rockdänga som innehåller det man vill ha från en riktigt bra punkrock-låt, och att det dessutom är kryddat med ett stick i valstakt gör ju inte saken sämre.

5. Kungers – Livet

Det är kanske fusk att ta med en låt som utgavs första gången redan 2004, men det är i alla fall en nyproduktion av Livet som Kungers lanserade på albumet Galaxen som kom i år. Livet börjar som en vemodig bit för att öppna upp halvvägs och bli en fantastiskt svängig bit som det är HELT omöjligt att sitta still till!

Bubblare

Metallica – All Nightmare Long
Protest The Hero – Palms Read
Rage – Lord of the Flies
The Offspring – Half-Truism
Disco Ensemble – We Can Stop Whenever We Want

Hedersomnämnande

Det finns två låtar som inte kom ut i år men som jag har hört för första gången i år, som båda skulle varit med på listan om de hade varit från 2008. Dog Fashion Disco – The Darkest Days (2006) är en låt som lyckas kombinera en fantastisk melodisk refräng med konstiga rytmer och en krydda galenskap. Till Detektivbyrån – Lyckans Undulat (2007) finns det bara ett recept: Hög volym och repeat, sen är det bara att dansa dansa dansa!

Read Full Post »

Musik: Alternativ Rock

Ända sedan jag hörde toksvängiga Bak Et Hallelujah på Kaizers Orchestras första album Ompa Til Du Dör så har de hört till ett av mina absoluta favoritband. Inte minst tack vare deras magiska live-framträdanden där de spelar på oljefat, spelar orgel med gasmask, förolämpar svenskar och röjer jävligt hårt rent allmänt. Ompan har varit ett centralt element i deras musik och har gett den både vemod och ett fantastiskt drag som jag inte hittat någon annanstans.

På Maskineri behöver man Sherlock Holmes förstoringsglas för att urskilja det minsta uns av ompa. Det är inte bara tråkigt att ingen längre spelar den unika kombinationen av ompa och rock, utan också för att Kaizers Orchestras musik blivit fullständigt usel.

Det är fortfarande inget som helst problem att höra att det är Kaizers Orchestra som framför låtarna på Maskineri, så pass typiskt är ändå deras sound även om de östliga influenserna är i stort sett borta och har ersatts av ett rakare rocksound. Dock är alla låtarna i klass med de absolut sämsta spåren från de tre tidigare skivorna. Det finns inte en enda låt på skivan som jag kan rekommendera, men håll er långt bort från Den Andre Er Meg och Med En Gong Eg Når Bånn som gör mig rent illamående.

Betyg: 3/10

Read Full Post »

Musik: Ska-rock
Kungers album Galaxen kom redan i våras, men bättre sent än aldrig…
Efter typ 10 år med diverse demos och EPs har äntligen Kungers släppt ett fullängdsalbum. Två låtar från tidigare släpp, Universum och Livet, har fått plats på denna skiva och det är lite tragiskt att det är de två överlägset bästa låtarna. Inledande Drömfabriken är inte alls tokig även om den flörtar lite väl mycket med discogenren med synthljud och autotuner. Vi Rymmer är också en skön bit som börjar lite moloket men går över till en skönt gungig melodisk bit.

Förutom ovan nämnda fyra låtar är det bara Plogen som klarar sig över Kungers-medel av resten av låtarna. Vi bjuds också på ett par riktiga bottennapp som Alla vill ha hjärter och Varje dag som går.

Generellt sett känns det som Kungers blir mer och mer positiva för varje gång jag hör dom. Kungers budskap verkar vara ut med all aggressivitet och skarpa toner och in med glädje och kärlek och både text och musik förmedlar just detta väldigt bra.

Även om skivan tycks växa på mig en aning så är den fortfarande efter 10 lyssningar något av en besvikelse. Vilket i Kungers fall inte nödvändigtvis betyder att det är dåligt.

Betyg: 6/10

Read Full Post »

Häromdagen åt jag och min fästmö på vår lokala kinakrog. Som alltid var de extremt trevliga och maten var väldigt god. Prisvärt är det också – middag för två gick väl på dryga 200 kr. Vi lade 50 kr i dricks, vilket är över 20% av summan. Det kan man nog lugnt säga är över normal dricks i Sverige, som enligt USA Today ligger på 10%.

Det här fick mig att tänka på det orättvisa att dricksa efter kostnaden på maten. Dricks lämnar man för att man uppskattar servicen och vad säger att servicen är bättre bara för att maten kostar mer? Säg att ni går två personer på en fin restaurang, då kan notan lätt hamna på 2000 kr, vilket innebär att ni bör lämna minst 200 kr i dricks. Personligen kan jag tycka att det svider lite att lämna så mycket dricks när man redan har tvingats betala en sådan välsaltad nota, i alla fall om servicen inte varit högre än förväntat.

Jag tycker givetvis att man ska lämna dricks efter hur bra servicen varit, jag kan lämna allt från 0 till 25% i dricks beroende på hur nöjd jag är med servicen. Men vill man ändå ha en slags hänvisning så tycker jag att den bör vara relativ till arbetsinsatsen från serveringen snarare än krögarens prissättning. Man kan anta att ju länge du sitter på restaurang desto mer får serveringen arbeta kring ditt bord, så en generell dricks på ca 20 kr per person och timme tycker jag skulle vara ganska rättvisande.

På den billiga middagen vi åt på kinakrogen skulle jag gissa att vi satt ungefär en timme och dricksen för oss två skulle då bli 40 kr (2 pers * 1 h * 20 kr). På den tänkta finrestaurangen kanske man sitter och äter middag i tre timmar och dricksen skulle då bli 120 kr (2 pers * 3 h * 20 kr). Det är alltså fortfarande så att de finare restaurangerna normalt sett kommer att få mer dricks, vilket är helt ok eftersom arbetsinsatsen från serveringspersonalen där antagligen är högre.

Sen förordar jag förstår fortfarande att man ska använda dricksen för att visa vad man tyckte om servicen, så om man tyckte servicen var extremt bra kanske man ger 30 kr / h och var den usel kanske man bara ger en symbolisk summa.

Så vad säger ni? Dricksen i Sverige är numera 20 kr per timme. Eller hur?!

Read Full Post »

På söndagen hann vi med att testa äventyrsbadet på festivalområdet. Det var inte alls tokigt. Tröttheten började också sätta in så det blev bara tre konserter på söndagen.

Farmers Market

Farmers Market

Farmers Market

En slags cross over mellan västerländsk rock och österländsk balkan, lite i samma stil som Gogol Bordello. De hade en del långa improviserade partier med saxofononani som var direkt sövande, men när de avslutade med två röjiga låtar så vaknade jag till och dansade med lite.

Monotonix

Monotonix

Monotonix

Enligt presentationen av Monotonix så har de blivit bannlysta från i stort sett alla spelställen i sitt hemland Israel på grund av deras vilda spelningar. Presentationsbilden visar dessutom en sångare som står på en baskagge som lyfts upp av publiken. Vi tog nog alla den här presentationen med en nypa salt, men oj vad fel vi hade! Till att börja med så riggade de upp mitt på golvet och struntade fullkomligt i scenen. Den lilla cirkel som publiken lämnat tom fylldes snabbt och inom en minut in på första låten så crowdsurfade sångaren på publiken med sina fula orange hotpants. Genom hela spelningen hade man ingen aning om var bandmedlemmarna befann sig förutom då sångaren klättrade på folk eller inredning, vilket var ganska frekvent. Mot slutet av spelningen bar sångaren och trumsetet ut ur spellokalen och spelningen avslutades utomhus med att sångaren sjöng någon slags folkmusik ståendes på en baskagge som hölls upp av publiken. Utan tvekan den sjukaste spelning jag någonsin har sett! Se min video på YouTube från Monotonix konsert om du inte tror mig.

Black Heart Procession

Black Heart Procession

Black Heart Procession

Någon slags emorock som inte alls gjorde sig sent på söndagen. Flera av oss nickade till under spelningen, säkert delvis för att själva framträdandet också var riktigt tråkigt. Enda ljuspunkten var när sångaren fick försvara sig från publikens påstående att han var lik Silent Bob.

Läs även rapporten från Jesper, som också var med bland de sex tappra.

Read Full Post »

Lördagen på ATP Nightmare Before Christmas var en riktigt lyckad dag. Inte bara var flera konserter riktigt bra utan vi hann också dricka rikliga mängder Southern Comfort & Cola – min favorit! 😉

Mastodon

Mastodon

Mastodon

Jag har sett Mastodon live en gång tidigare, så jag visste vad jag hade att vänta – magik! Tyvärr visade det sig att andregitarristen var sjuk och inte kunde medverka. Tur då att basisten (Boromir) och förstegitarristen (Gimli) är överjävliga på sina instrument. Enda gången jag egentligen saknade den sjuke mannen var i det sköna deuttsolot i Blood and Thunder. På det hela taget magiskt skickliga, magiskt coola, magiskt bra musik! Att säga att jag var lyrisk efteråt är en grov underdrift.

Dubbla trumset

Dubbla trumset

Melvins

Med dubbla trummisar längst fram på scenen kan man lätt säga att fokus hos Melvins låg i slagverkandet. Synd då bara att trummandet inte var så imponerande. Allt som oftast så spelade de två trummisarna (som ironiskt nog såg ut som Nicko McBrain och Dave Grohl) exakt samma sak samtidigt, vilket kanske är svårt, men det tillför inte musiken speciellt mycket annat än att det blev ett jävla tryck i baskaggarna. Sångarens frisyr är rolig, men inte tillräckligt för att hålla oss kvar spelningen ut.

Mörk bild på Fantômas

Mörk bild på Fantômas

Fantômas

Festivalens consigliere Mike Patton hade bestämt sig för att framföra hela skivan The Director’s Cut med sitt band Fantômas. På förhand ingen musik jag direkt fallit för, men även här blev jag positivt överraskad av liveframträdandet. Mike Patton har en väldig utstrålning och även en gnutta humor när han för fram de skruvade låtarna. Tyvärr krockade spelningen med Taraf de Haidouks, annars hade jag gärna stannat hela vägen.

Taraf de Haidouks

Taraf de Haidouks

Taraf de Haidouks

Jag är väldigt svag för dansant balkanmusik, och det kan man verkligen säga att rumänska Taraf de Haidouks står för! Publiktrycket på den här spelningen överträffade allt annat under festivalen. Jag tror inte att en enda människa stod still och jublet efter varje låt var öronbedövande. Bara faktumet att jag slängde mig in i moshpiten (för första gången på typ 10 år) säger väl en del. Moshpit till balkanmusik?!

Read Full Post »

Older Posts »