Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2017

 

Så var den här igen – den ultimata listan över den bästa musiken från föregående år, rent objektivt sett.

2016 var ett fantastiskt musikår med många stora bra skivsläpp och mycket nytt och spännande inom rock, metal och punk. Personligen har jag lyssnat på en vidare bredd av musik under detta år, efter två års rejält insnöande på progressiv metal, vilket ger oss en varierad och intressant lista över 2016 års bästa låtar. Trots detta kommer vi inleda på bekant mark…


#10 Haken – Initiate

Redan tidigt på våren var jag helt övertygad om att jag hade hittat årets bästa låt från engelska proggmetal-bandet Haken. Det var först flera månader senare som jag insåg att låten Pareidolia kom från 2013 års skiva The Mountain. Som plåster på såren var de så vänliga att de släppte en ny platta, Affinity, under hösten. Tyvärr når den inte alls samma höjder och bästa låten Initiate får nöja sig med en 10:e plats på årets lista. Musiken liknar Leprous och Dream Theater med metal där känsla går före tyngd, men viktigast av allt är avigheten.


#9 Metallica – Spit Out the Bone

Singeln Moth into Flame bådade gott för 2016 års kanske största skivsläpp inom all rock och metal. Trots detta hade jag inga stora förväntningar på albumet Hardwired… to Self-Destruct, vilket skulle visa sig införlivas. Undantaget en handfull trevliga bitar så är albumet det tråkigaste Metallica släppt sedan Reload. Jag har alltid respekterat Metallica för att de hela tiden prövar nya saker även om det inte alltid blir lyckat (jag sneglar på dig nu St. Anger), men det här albumet känns bara väldigt ”Metallica”.  Höjdpunkten kommer i slutet av dubbelalbumet med den ösiga biten Spit Out The Bone som bjuder på energi, variation och, såklart, fläckfritt trumspel. 😉


#8 Avantasia – Unchain the Light

Tobias Sammet fortsätter ösa ur sig pompös powermetal i sitt snart 20-åriga projekt Avantasia. Varje album är fullkomligt späckat med gästsångare och musiker från eliten inom powermetal. I 2016 års Ghostlights hör vi bland andra Dee Sneider, Geoff Tate och Michael Kiske. I Unchain the Light är det den sistnämnde som gör hela låten! Unchain The Light är förvisso en stabil powermetal-dänga, men utan större överraskningar. Detta fram till refrängen där Michael Kiske fullständigt golvar en med sin höga klara stämma och visar att han fortfarande är kungen av falsettsång.


#7 Wolfmother – Victorious

Årets bidrag från mina kära medprogramledare i Podkast Unit Friendly Shifter är Wolfmother, en australiensk trio som hållt igång sedan år 2000 med svängig metal med tydliga inslag av stoner-rock. Titelspåret från albumet Victorious doftar Black Sabbath lång väg både vad gäller riff, sång och gitarrspel. Skönt gung, grym refräng, fantastisk video, trevlig bekantskap. Tack Joel och Tobbe!


#6 Thrice – Blood on the Sand

När jag hör 2016 års album To be Everywhere is to be Nowhere så undrar jag varför jag inte lyssnat på Thrice sedan 2005? Vad som i början av 00-talet var ett punk/screamoband med metalinfluenser har nu, likt ett fint vin, mognat och blivit rundare i kanterna och kan nu snarast beskrivas som tung alternativ rock. Det finns fortfarande en intensitet och känsla i musik såväl som sång, även om arrangemangen är ”rundare” och mer harmoniska. Blood on the Sand är en ganska rak rocklåt, men erbjuder resten albumet gott om variation för den som inte vill äta palt varje dag.


#5 Port Noir – Onyx

Södertäljes stolthet Port Noir släppte ett av 2013 års mest spännande debuter med albumet Puls. 2016 års uppföljare sviker inte och bjuder på en uppsjö fina bitar. Port Noirs melankoliska post-metal påminner mycket om Umeåbandet Khoma (var tog dom vägen?). Albumets tyngsta låt Onyx har en riktigt stark refräng, som dessutom framförs på svenska i sista repetitionen.


#4 Giraffe Tongue Orchestra – Adapt or Die

Så kallade “supergrupper” har ofta en tendens att blir en tråkig mellanmjölksblanding av medlemmarnas tidigare respektive band. Så är icke fallet med Giraffe Tongue Orchestra! Här har snarare blandningen av Dillinger Escape Plan, Mastodon och Alice In Chains lyfts till något unikt och i många fall till och med bättre. På låten Adapt or Die såväl som på hela albumet kastas lyssnaren runt i en evig kavalkad av udda melodier, bakvända rytmer och galna riff. Men Giraffe Tongue Orchestra tappar aldrig siktet på det viktigaste – melodierna.


#3 Bombus – Eyes on the Price

Årets bästa album Repeat Until Death från svenska bombastrockarna i Bombus inleds med käftsmällen Eyes on the Price. Det är omöjligt att värja sig när Feffe och Matte öppnar med att spy ur sig ”Weeeell weeeell, just do it wrong to get it right” av full kraft. Både i den här låten och hela resten av albumet har Bombus verkligen lyft sitt låtskrivande från tidigare alster. Utan att tappa tyngd i riffandet har de hittat bättre melodier och mer omväxlande låtar som gör att man njuter albumet igenom.


#2 Ghost B.C. – Square Hammer

Svenska mystikrockarna i Ghost B.C. har lagt mer och mer fokus på melodier snarare än ambiens och mystik, vilket i min mening är ett alldeles underbart val! EP:n Popestar från hösten 2016 är kanske inte helt helgjuten, utan snarare en ganska spretig historia, men låten Square Hammer är i alla fall en helgjuten bit. Enligt bästa Max Martin-mall har vi en catchy synthslinga som återkommer under hela låten, en lågmäld vers som bygger upp till en mäktig refräng, repetera två gånger, släng in ett solo, kötta refrängen en extra gång och så en fin liten avslutning. Inget mig emot när det exekveras till perfektion.


#1 Sum 41 – Goddamn I’m Dead Again

Här har vi en jävla dänga som har allt man kan önska! Grymt driv genom hela låten, några spännande taktbyten, baktaktstrummor i punkstil, ett plötsligt gitarrsolo bästa Dragon Force-stil och en fantastisk refräng med körsång som en riktig punkrock-låt ska ha. Och det är bara fram till själva crescendot! Sista minuten av låten så släpps gitarristerna Dave Baksh och Tom Thacker fria i en furie av duellerande gitarrer som frammanar orgasmiska känslor i stigbygeln!


Bubblare: Myrath – Believer

Oriental-metal. Där har du en genre som inte är uttjatad direkt. Tunisiska Myrath har kombinerat sina influenser från deras första två år som Symphony X-coverband med folkmusik från deras hemland och därmed skapat sin egen nisch. Believer är en pampig och melodiös låt med skön balans mellan metal och oriental-folk.


Lyssna på hela listan på Spotify här

Gillar du den här typen av musik och vill få nya tips, följ Nytt och Bra-listan

Read Full Post »