Musik: Rock
Mae bjuder på ganska lättviktig rock. Jag är lite osäker på om det platsar som Emo, jag tycker i alla fall att det känns rätt emotionellt. Musiken är skör och drömsk och blandar in en hel del elektroniska effekter i den klassiska rockuppsättningen.
Musiken är något mer rättfram än på föregångaren The Everglow och därmed också tråkigare. Jag uppskattade att Mae verkligen försökte väva ihop en drömlik historia på The Everglow. På Singularity är det 14 separata låtar paketerade i ett svartvitt handritat fodral.
De flesta låtarna är trevliga men det är få som griper tag eller sticker ut. De två inledande spåren Brink of disaster och Crazy 8’s är de enda som håller sig något över massan.
Betyg: 4/10
Annonser
Varför har jag missat den här skivan? sjukt!!!
Inte lika sjukt som att du inte ens klarar stava ditt eget namn 😉
Vad kallade man ringfingret innan man använde ringar?
– Stora vicke vire!