Jahaja, då börjar det vara dags att sammanfatta året. Topplistor FTW! För alla (moderna människor)s bekvämlighet har jag sammanställt Årets Bästa Låtar som en spotify playlist. Tyvärr finns ju inte allt på Spotify så två låtar av de åtta jag tycker är värda att nämna får man avlyssna på YouTube istället.
1. Mastodon – Divinations
2. Mastodon – Crack the Skye
3. Baroness – A Horse Called Golgotha (YouTube)
4. Union Square – Deceit
5. El Caco – The Glow (YouTube)
6. Switch Opens – Express Death
7. Dia Psalma – Kulisser
8. Green Day – Know Your Enemy
Den gamla väckelsepredikanten Olof Helmersson återvänder till sin hembygd i västerbottens inland för att ”avfrälsa” alla de som han frälste för länge sedan eftersom han insett att allt bara var en lögn. Väl tillbaka så inser han att de flesta redan dött och hans korståg för avfrälsningen kommer av sig.
Norrlands akvavit är en relativt lättsam historia med massor av torr svart humor. Lindgren fångar det norrländska lugnet, trögheten och jämnmodet väldigt väl. Det är som att tiden går saktare i norrlands glesbygd och människorna är nöjda med att allt är som det alltid varit, ja nästan så att de envist håller fast vid att det ska fortsätta vara som det alltid varit. Lättläst och läsvärt.
Fredsgatan 12 har som bekant en stjärna i Guide Michelin, så förväntningarna var förstås höga. Vi var där igår och tog avsmakningsmenyn. De har ett tema per månad och alla lät skitgoda utom just November som var Fiskeläger, vilket är långt ifrån min favorit. Jaja, vad göra? Jag tror det sammanlagt blev 11 rätter eller nåt sånt. Tre st var helt magiskt goda! 2 st var under par. Övriga var goda. Vi fick små glas av sju olika sorters vin också, alla utom ett vita. Ett av de vita var nog det godaste vita vin jag druckit (vilket iofs inte säger så mycket, för jag är inte så bevandrad inom vita viner) och alla andra var bra. De är riktigt bra på att kombinera mat och dryck. Supertrevlig servitör och ofelbar service! Avsmakningsmeny + vinpaket landar nog kring 2000 kr, men vi hade en rabattkupong så vi kom undan lite billigare.
I somras spelade Rise Against tillsammans med Rancid i Las Vegas då jag var där, men tyvärr var det slutsålt så jag var mäkta glad när jag fick revansch då Rise Against gjorde sitt första sverigebesök någonsin i fredags. Tyvärr utan Rancid, men men…
Min konsertupplevelse i plus och minus:
+ Fantastisk publik! Alla sjöng med och på de taktfasta bitarna hoppade ALLA, hela vägen bak till mixerbordet!
+ Bra ös på låtarna och de i bandet
- Uruselt ljud! Flera av låtarna hade jag svårt att ens urskilja vilken låt de spelade
- Låtvalet var ok, men jag saknade många fina bitar så som Under The Knife och Entertainment
- Publikkontakten var också ok, men jag tycker man kan göra lite mer än att skrika ”Stockhooolm” och ”How are you fuckin’ doin tonight?”
Spotify har det roliga konceptet ”collaberative playlists” där man skapar en playlist och sen kan vem som helst (med spotify-konto) lägga in låtar i listan.
Jag tänkte att vi ska skapa en playlist tillsammans där varje låt har uppenbara associationer till låten innan så får vi se var listan tar vägen.
Några regler för att det ska bli kul för alla:
Du får bara lägga till låtar längst ner på listan, inte ändra ordning eller ta bort, för då bryts liksom hela kedjan.
Du får bara lägga till en låt i taget. Om någon annan lagt till en låt efter din så får du givetvis lägga till en till.
Det ska vara associationer som är uppenbara för alla typ samma genre och år, bandmedlem som gjort soloverk, samma ord i titeln, etc. Inte enbart personliga associationer typ ”jag hade båda låtarna på ett gammalt blandband”. Som i UNO: man får byta färg eller nummer, inte både och.
Försök utelämna de mest obskyra låtarna som ingen annan kan associera till
När lyssnade du på norsk folkrock senast? Antagligen alldeles för länge sedan! Jag tycker det är hög tid för dig att upptäcka den genren. Om du tänker ”Nordman” så är du helt fel ute! Tänker du däremot ”Hedningarna” eller ”Garmarna” så kommer du närmare. Wikipedia förklarade Gåte:s genre rätt bra: ”Deras musikstil benämns ofta progressiv folkrock, en blandning av folkmusik och rock, metal och electronica.”
I Gåte:s första studioalbum, Jyrgi, ligger de väldigt nära sina rötter i folkmusiken. De flesta låtarna är tolkningar av gamla folkvisor med inslag av modernare instrument så som synth och elgitarr. Albumet Jyrgi tycker jag är ganska ojämnt med några riktiga bottennapp i Snåle mi jente och titelspåret. Det vägs som tur var upp med ett par riktigt sköna låtar i Bendik og Årolilja (se nedan) och Bruremarsj frå Jämtland, som f.ö. är ett måste för alla som gillar musiken från Ronja Röverdotter!
I det andra albumet, Iselilja, känns det som Gåte har vågat stå lite mer på egna ben och inte är lika beroende av gamla arrangemang. Fortfarande är soundet ganska likt men det är aningen mer elektroniskt. Iselilja känns mer stabil än föregångaren och höjdpunkten är den ösiga singeln Sjå Attende.
Gåte lade ner verksamheten i slutet av 2005. Trist. Men! Jag läste precis att de kommer att göra en combackspelning på kulturfestivalen i Trondheim den 24:e oktober. Vem vet vad det kan leda till!
Så var den äntligen här – uppföljaren till mästerverket American Idiot – och förväntningarna var förstås skyhöga!
21st Century Breakdown är en mörk saga i två akter som utspelar sig i en snar framtid (eller kanske Billy Joel Armstrongs bild av dagens värld) där ungdomen blivit lurade på sin frihet av den kontrollerande staten. Mot den här bakgrunden får vi följa två människors livsöden – Gloria och Christian, som vi kan anta är de två personer som ses omslingrade på omslaget.
Samhällskritiken och kraftslagen mot makten känns definitivt punk, medans sättet att berätta en saga genom musik snarare hör till musikalens eller operans värld. Och precis här hittar vi dagens Green Day både textmässigt och musikaliskt. Green Day har helt enkelt skapat en egen genre – Punk-Opera.
Soundet känns definitivt igen från föregångaren – bombastiskt, storlaget men samtidigt utan att förlora alltför mycket attityd från de tidiga verken. Och alltid med melodin i centrum. Nästan varenda låt har en riktigt slagkraftig refräng som man gärna nynnar på efter man slagit av iPoden!
Efter första genomlyssningen så kände jag mig inte helt nöjd, då egentligen ingen låt stod ut som helt fantastisk även om många låtar var bra. Så här 10 lyssningar senare så har albumet definitivt växt men jag saknar fortfarande den där klockrena monsterhiten som ger mig ståpäls och tårar i ögonen så som Boulevard Of Broken Dreams eller Time Of Your Life gör. Det är ett ruskigt stabilt album men utan riktiga toppar. Jag kan också tycka 18 låtar är lite överdrivet, om de tagit bort de 4-5 sämsta låtarna hade helhetsintrycket helt klart stärkts.
Allt i allt så förseglar 21st Century Breakdown Green Days position som vår tids giganter på rockscenen. Folk kommer att ropa efter Know Your Enemy på ett fullsatt Ullevi år 2025. Sanna mina ord!
Jag inhandlade biljetter till Detektivbyrån konsert på Debaser Medis så snart de släpptes, men sen hade jag helt glömt bort det. Sån tur var påminde en kompis mig samma dag, för det här hade jag inte velat missa!!
Konserten inleddes en aning trevande då de tre extremt skickliga musikerna på scenen mest koncentrerade sig på sina otaliga instrument som de dessutom ofta spelade på flera samtidigt. Men allt eftersom konserten led släppte dom till mer och mer och mellansnacken utvecklades till bland det bästa jag varit med om. De är så skönt opretantiösa och oslipade att det känns totalt ärligt och inte ett dugg inövat eller upprepat när de tackar deras föräldrar för skjutsen eller plötsligt inser att de just jämfört sig med både Bruce Springsteen och Beatles.
De sköna alstren från senaste skivan Wermland byter av varandra – Life/Universe, Om du möter varg, En annan typ av disco… När de drar igång hiten Lyckans Undulat så stiger jublet och den rätt stillastående folkmassan börjar så smått röra på sig. Min respekt för Detektivbyrån ökar ytterligare när jag ser hur mycket det experimenterar med sina instrument! Inte nog med synthar, xylofoner, dragspel och gitarr. Både Martin och Anders ger sig på att spela det mycket underliga instrumentet Termin på ett otroligt imponerande sätt! Martin spelar med dubbla stråkar(!) på sin Xylofon och den inlånade trummisen spelar sax (och då pratar vi kontarsmaterialet, inte saxofon). Samtidigt låter det förbannat bra!
De avslutar konserten med tre låtar som inte på långa vägar är färdiga utan mest beståd av melodier på piano med lite komp – respekt att våga göra något sånt! Och jag kan avslöja att det bådar gott inför nästa skiva! Som pricken över i:et blir absolut sista låten Partyland! När publiken ropar efter extranummer så erkänner de att de nya låtarna och Partyland var deras extranummer men de vågade inte chansa på att det skulle bli något. De bjöd iaf på en extralåt plus en svajig repris på Lyckans Undulat.
Utan tvekan årets konsert! Om Detektivbyrån kommer till din stad – missa dom inte!
Ta en rejäl portion Millencolin, fyll upp med Sum 41 och krydda med lite Blink 182, skaka om och smaka av. Smakar inte så illa, eller hur? Men visst känns det som du smakat det förr? Det är ett välbeprövat recept utan större överraskningar som vi bjuds på från Falkenbergsbandet Union Square, men det är förbannat välgjort. Det ligger och balanserar på gränsen till alltför välpolerat och visst blir det lite trist i längden, men för det allra mesta är det mycket välsmakande.
Singeln Deceit är det bästa jag hört i den här genren på ganska länge. Med en refräng som är helt omöjlig att värja sig mot och som fastnar som popcornkärnor mellan tänderna… fast på ett mindre enerverande rätt. Även låtar som House of Cards och Two Lives Wasted tåls att nämnas, men trista medeltempolåtar som On My Own och Just The World kan man gärna vara utan.
1. Mastodon – Divinations
I somras spelade Rise Against tillsammans med Rancid i Las Vegas då jag var där, men tyvärr var det slutsålt så jag var mäkta glad när jag fick revansch då Rise Against gjorde sitt första sverigebesök någonsin i fredags. Tyvärr utan Rancid, men men…
Spotify har det roliga konceptet ”collaberative playlists” där man skapar en playlist och sen kan vem som helst (med spotify-konto) lägga in låtar i listan.
När lyssnade du på norsk folkrock senast? Antagligen alldeles för länge sedan! Jag tycker det är hög tid för dig att upptäcka den genren. Om du tänker ”Nordman” så är du helt fel ute! Tänker du däremot ”Hedningarna” eller ”Garmarna” så kommer du närmare. Wikipedia förklarade Gåte:s genre rätt bra: ”Deras musikstil benämns ofta progressiv 
Så var den äntligen här – uppföljaren till mästerverket American Idiot – och förväntningarna var förstås skyhöga!
Jag inhandlade biljetter till Detektivbyrån konsert på Debaser Medis så snart de släpptes, men sen hade jag helt glömt bort det. Sån tur var påminde en kompis mig samma dag, för det här hade jag inte velat missa!!
Ta en rejäl portion Millencolin, fyll upp med Sum 41 och krydda med lite Blink 182, skaka om och smaka av. Smakar inte så illa, eller hur? Men visst känns det som du smakat det förr? Det är ett välbeprövat recept utan större överraskningar som vi bjuds på från Falkenbergsbandet Union Square, men det är förbannat välgjort. Det ligger och balanserar på gränsen till alltför välpolerat och visst blir det lite trist i längden, men för det allra mesta är det mycket välsmakande.
